
Idag har vi då varit hos Spec MVC för "förlossningssamtal". Hon förstod oss fullt och fast och vår oro var bekräftad. Så det kände så skönt att bli tagen på fullt allvar. Hon undersökte mig också noga och livmodertappen var något mjuk så mina sammandragningar har kanske ändå påverkat den en aning.
Fortsatt fullt sjukskriven tiden ut, inte bara då för mitt onda bäcken utan också för mina sammandragningar och iom. dem hotande förtidsbörd, som hon skrev i läkarintyget.
Hon tyckte också att vi skulle tillbaka redan om 3 v för att hon ville ha koll på mig, så man inte "missar" mig om de börjar ana oråd. Så nu känner jag mig trygg. Men de kommer så klart inte att aktivt medverka till att det blir för tidigt utan strävan är att jag ska gå till minst v 37+0, och det är ju så vi också vill.
Men att det ska sättas igång på rätt ställe var helt självklart med så här snabba förlossningar och med tanke på hur barnen mått av det.
Sen åkte vi och hämtade våra små killar på dagis. Lika glada och pigga som alltid, det känns så bra att de båda trivs och har roligt.
Jag har haft en sån ångest för att jag inte själv kunnat ha dem hemma som det var tänkt. Vi myser dessto mer när de väl är hemma.
Tim som varit hos sin pappa nu under 2 veckor, kommer hem varje dag, till både Fhilip och Isacs förtjusning, det går inte att missa att de verkligen älskar och ser upp till sin bror. Ja, det är verkligen ömsesidigt för Tim hinner inte mer än innanför dörren förrän ha frågar efter dem.Jag älskar verkligen alla mina underbara barn!!


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar