Kalas!

I måndags kom min kompis Marina med sin lilla son Ted hit på besök och stannade hos oss till torsdag. Så roligt att hinna träffas även om jag kanske inte är den roligaste personen att umgås med just nu, då jag saknar all ork och känner att jag börjat gå in i mig själv så mycket. Men mest är det min ork som tryter. När jag sedan är uppe en hel dag och håller igång så känner jag att det blir för mycket, mitt bäcken smärtar då hela natten igenom, sammandragningarna ökar och blir mycket kraftigare. Men jag hoppas de ändå tyckt att det varit roligt att få träffas.
På onsdagen var det åter dags för MVC besök, min barnmorska hade dock haft krångel med sitt boknings system i datorn så det var flera inbokade på samma tider och besöket blev stressigt och inget blodvärde blev kollat och jag glömde säga till om moderskapsintyget till FK. Annars såg allt bra ut, men hon skickade en urinodling för säkerhets skull då jag tycker att jag inte gör annat än går på toaletten, visserligen är det väl normalt med tanke på hur långt lilla bebisen nu ligger, men v a r j e timme hela natten, hm. Bebisen ligger i alla fall återigen med huvudet ner som den ska och jag hoppas att den ska stanna så nu tiden ut.
Sparkarna är rejäla och hela magen böljar när bebisen är som mest aktiv. Är väldigt orolig inför förlossningen och försöker verkligen intala mig själv att jag fixar detta och att allt kommer gå så bra, men våndas så över smärtan och att något ska hända. Känner mig också smått stressad då jag inte känner mig riktigt redo och inte känner att jag har allt under kontroll. Känns som att det inte är långt kvar och jag undrar hur vi ska hinna få ordning på allt.
Tänk om man kunde vifta med ett trollspö och fixa allt i ett nafs. Då skulle både klickgolvet i hallen vara tillbaka lagt igen, lilla toaletten vara klar, huset nystädat i varje liten vrå och så skulle det var ommålat i vårt sovrum och en ny fin säng och i vardagsrummet en ny skön soffa, oj, sitter visst här och drömmer igen *ler*.
Träffade en kompis på stan i veckan och hon undrade så klart när jag skulle få barn, ja sa jag, allt mellan 3-6 v är det nu kvar. Men OJ sa hon då, då är du ju jättestor!! Kände att jag blev så sur men höll mig kall och sa bara, jaha, tycker du det, fast det tror jag inte jag är utan jag ligger ganska normalt för den tid jag är i nu. Allvarligt! Glömmer en del hur en riktigt höggravid mage ser ut? Eller, är det bara så att de inte såg själva hur de faktiskt själva såg ut? Eller vill en del bara vara elaka? eller , varför säger man så? Hallå, det är en hel bebis i min mage och jag är själv inte så lång, visst har jag gått upp massor, men min mage i sig är inte super duper stor utan den är stor men ser nog ut som de flestas magar gör när man gått så här långt i graviditeten.
Men även om man försöker ruska av sig såna här kommentarer så etsar de sig liksom fast, man grubblar lite, är jag enormt stor? eller har jag en jättebaby i magen kanske? Ja, kanske borde man tänka sig för vad man säger, men det känns som att när man är gravid så är det fullt legalt för folk, både såna man känner men även okända, att granska en under lupp och även kommentera sina tankar och åsikter om den gravidas kropp högt och tydligt. Tänk om man skulle göra så till någon som inte är gravid, då skulle man nog anses som väldigt oförskämd.
Idag fredag fyller min egen lilla Prinsessa, Emelie, 14 år, tänk att för 14 år sedan tog jag bilen till BB själv för jag trodde att jag bara skulle åka in för koll och sedan få åka hem igen, men så blev det inte utan 2½ v för tidigt kom lilla lilla Emelie till världen, knappt 3 kg och 49 cm lång. Halva släkten kom på kalas idag och den andra halvan kommer i morgon. Jag hade gjort en egen prinsesstårta till Emelie sedan blev det bullar, chokladrutor och småkakor som jag varit duktig och gjort och lagt i frysen. Som tur var, med tanke på hur handikappad jag varit de sista veckorna, så var det skönt att det fanns klart alltihopa i frysen.