En ny familjemedlem!

Ja, här går det undan........
En liten Chihuahua/Papillon tik har flyttat in hos oss.
Hon heter Leona Lie, men kallas Leona för enkelhetens skull.
Hon är 3 månader gammal

Alla som känner mig fick en rejäl chock för jag och hund är så långt ifrån man kan tänka sig, eller jag och djur överhuvudtaget.
Jag gillar katter och en del hundar med, men de ska inte bo i mitt hus, ja fram till nu då.

Jag har inte förlikat mig med tanken än heller men ja nu är det som det är och för Emelies skull så får jag ta det.

Men fram till idag har jag verkligen undrat vad i hela världen vi gett oss in på.
De första dagarna satt både Fhilip och Isac högts upp på våra höga barstolar vid köksön i köket, de rörde sig knappt ur fläcken och vägrade gå ner på golvet. Timea klamrade sig fast som en chimpansunge i min famn (ja det gör hon annars med, men hade börjat släppa mig mer, tills nu då)
Men i går så lossnade det för Fhilip och Timea, men inte för Isac, han är fast övertygad om att Leona kommer att äta upp honom.
Men så idag så ville han i alla fall med ut när Emelie rastade Leona, sen efter det så nu vågar han med vara på golvet igen, men är mycket vaksam.

Så det finns hopp om att det kommer gå.

Annars då?

Timea har ju börjat på dagis och det funkar jätte bra!
Jag har börjat med Engelska A och det kommer bli tufft, men jag ska klara det, har bestämt mig för att bara satsa på ett G, vill bara ha det ur världen.
I lördags skrev jag föresten högskoleprovet, känndes ok, men samtidigt hade det ju gått ännu bättre om jag fått sova mer än 3.5 timme, men 62 rätt får jag vara nöjd med ändå.
Sen är jag så glad för jag ansökte om att få samhällskunskap validerad som reell kompetens och DET FICK JAG!
Så det känns så skönt, ett ämne mindre.

Vi har haft tuffa veckor här på många sätt och jag som aldrig egentligen brukar klaga, känner mig trött och slutkörd. Jag längtar sååå efter att få bara vara ensam med min man och åka bort, äta god mat och att få SOVA.
Men som det ser ut nu så lär det aldrig bli, pengarna är slut, tiden räcker aldrig till och sen att få barnvakt till alla barn och nu också en vovve till på köpet.

Jag vill att mitt liv ska få vara som vanligt igen, fast gärna med mer pengar förstås.

Tänkte avsluta mitt skrivande idag med något som jag fundrat mycket på under den här jobbiga tiden som vi haft de senaste veckorna.

Var mot andra som du vill att de ska var mot dig , tänk om alla kunde leva efter det och även lära sina barn det.

Sen att vi vuxna och föräldrar måste fostra även våra stora barn i att man ska vara snäll, inte ljuga och få dem att förstå hur man beter sig och hur man inte beter sig mot varandra, att man inte ska såra, bedra och ljuga.
Jag tror många vuxna tycker att det räcker med att lära sina små barn att inte slåss i sandlådan, men sedan glömmer de att vi måste fortsätta vägleda våra barn, även genom tonåren. Vi måste våga visa vägen och att tillrättavisa även tonåringarna på deras knackliga väg på väg mot vuxenlivet.

Vänner ska man vara rädd om!