Väntar man på något gott..........eller inget är som väntans tider!

Ja, väntar man på något gott kan man få vänta v ä l d i g t läääänge.
Så känns det säkert för de trogna besökarna till den här sidan, att få vänta på någon uppdatering.
Eller
För MIG som väntar på att vårt kök ska bli färdigt så at vi kan få någon ordning på vårt liv och bara börja leva igen.
Men, men den som väntar på något gott kan aldrig vänta för länge, ja det vet ju alla som någon gång varit gravida.
Den väntan är ju så otroligt lång, men sen när det väl är dags eller än bättre, när en efterlängtad liten rosig bebis ligger i ens famn, så känns tiden inte alls så lång.
Apropå gravid..........
Tänk att för 1 år sen så var jag gravid och nu är snart min lilla Sessa 1 år.
Om mindre än 1 månad så fyller min lilla bebis 1 år och är ingen bebis längre.
Alltså tiden går verkligen sååå fort när man har barn.
Jag kan inte fatta vart detta året sprungit iväg så fort, jag som verkligen skulle ta vara på tiden och verkligen njuta. Hmmm, suck, inte så lätt när man har en stor familj och 2 till gasnka så små barn och själv vill en massa saker också.
Så nu sitter jag här och tittar ömt på min söta lilla tjej och kan bara inte tro att snart ett år redan gått.
En otroligt söt och go liten tjej som nästan alltid är så glad.
En mycket verbal liten tjej som redan kan massor av ord.
Redan vid 9 månader sa hon tatt tatt (tack tack), mamma och pappa
Nu säger hon även, nej och nääää, aa (jaa), hej, emmä (Emelie) och titta.
Frågar vi vad katten säger, så svarar hon Maau och frågar vi vad hunden säger så svarar hon bobboov .
Så ni förstår själva att hon är bara HUR söt som hellst denna lilla tjej!
Nu är hon inne peka på allt åldern, så det lilla söta pekfingret är med överallt och pekar.
Vinkar glatt åt allt och alla.
Men är en riktig liten mamma och pappa tjej, jag tro banne mig de glömde klippa navelsträngen på mellan oss två, för den tycks vara max en halv meter lång mellan oss just nu.
Men, men, snart så är hon en självständig liten tjej och man bara önskar så att de ville sitta mer i ens famn och bara mysa, så jag tar det med ro.
Hon är verkligen vår lilla goa minsting.

Vad händer här annars då?

Tjaaa, vi försöker leva på i vårt kaos till liv som råder och långsamt långsamt anar vi ljuset u vår tunnel.
Mellan varven försöker vi ändå att göra vanliga saker med barnen, gå på öppna, babysången, åka hem till vänner och låta barnen få leka och vi vuxna umgås.
Fast ändå så känns det som att jag längtar efter att "bara" få leva. Ja att det bara är vårt vanliga liv, våra vänner, aktiviteter osv och att vi rustat klart och allt är i ordning och vi bara kan "vara".
Att leva så här "tär" verkligen på en.
Är man dessutom en kontrollmänniska, med otroligt behov av ordning och reda och halvt pedant så är det verkligen urjobbigt att leva så här.

Jag hade en deadline, den 29:e oktober då ska jag ha Meandi party här, men just nu ser det ut som jag får boka av det, för jag kan inte ta hit folk som det ser ut här.
Dessutom fyller Emelie år den 28 oktober, tänk min lill skrutta, hon ska fylla 15 år.
Så mopeden står och väntar i garaget, eller nästa, Urban kör in den åt henne, så han tar den istället för cykeln till jobbet.
En sån fin Eu moped i svart och silver, först hade vi tänkt en rosa och grå, så snygg, men sen backade hon, då hon var rädd att en del killar skulle kalla henne fjortis om hon åkte på en rosa moped. Synd, för den var verkligen så cool.
Men först måste hon ta ett EU moped körkort och man måste först ha fyllt 15 först innan man kan börja ta det.
Känns bra att hon ska göra det, så hon får lite i sig innan hon ska ut på vägarna. Måste säga att jag inte gillar det riktigt att min lill tjej ska ut och köra moped sen.

En resa har vi hunnit med mitt i allt kaos.
Jag och mannen tog med oss Timea och for med Birka Paradise på en kryssning. Med massor av god mat och även massage, så skönt och lyxigt.

Mitt i vårt kaotiska liv så rullar ju det vanliga livet liksom också på och även såna extra jobbiga saker händer också som ställer till det mer än annars.
I går var barnen och jag hem till min vännina Linda och henns barn samt min syster och hennes barn och en kompis till med barn.
Så vi hade superskoj och barnen lekte och vi käka middag ihop, istället för var och en på sitt håll, då alla utom en var hemma ensamma med barnen då papporna jobbade, skoj.
Men så sa Isac att mamma jag har så ont i magen. Jag tänkte att ja, men det blev kanske mycket mat.
Men när vi sen kommer hem trötta och nattar och ger välling så vill han gå och sova direkt.
Men efter bara en liten stund i sängen gråter min lilla älskling så där som han aldrig annars gör.
Klagar åter över att han har ont i magen och även inne i munnen.
Vet ju att barn ofta säger att de har ont i magen fast det kan vara något helt annat.
Så jag känner på halsen och vsst halsen känns svullen och sen ska jag känna lite på öronen, men behöver knappt ens nudda örat, han vrider bort huvudet direkt, men gör så på båda sidorna. Så jag känner mig inte riktigt säker på att det är öronen, men något är det för så här gråter aldrig han annars.
Så jag ringer hem U från jobbet.
Det blir en vända till akuten och visst var det öronen, båda dessutom.
Så det blev Kåvepenin redan till kvällen.
Efter mycket gråt och kåvepenin i hela mitt ansikte så fick vi tillslut i vår lilla gosse sin medicin. Alltså vet ni hur stark en 2½ åring är?
Sen tog det inte lång stund i sängen förrän han grät igen.
Då såg munnen så svullen ut och han kunde inte ha den stängd och saliven rann.
Så U tog min lilla kille och for till akuten igen, tur vi bor nära.
Men de kom strax hem igen och de visste inte varför det blivit så, men nu var det borta igen.
De tittade längre ner i halsen också men det såg fint ut.
Så det blev inget gjort i köket alls den här kvällen.
För när Isac väl somnat och Timea vaknat igen och sen somnat om, ja då var vi båda helt slut så det var bara sängen kvar för oss.

Idag har vi haft en lugnare dag och U har hunnit att lista lite i köket.
Men sen så skulle han jobba så....... vi får se om vi i alla fall ska montera köksbord och kanske även någon stol hinner bli klar senare ikväll när han kommer hem.
Själv har jag varit på föräldramöte på Fhilips dagis. Vi är verkligen såå nöjda med barnen dagis och personalen.
Fhilip trivs också så bra nu och uppskattar sina kamrater och fröknar.
Jag gilladeverkligen deras pedagogik och deras sätt att arbeta och tänka på, det känns som de vill så mycket bra saker med våra barn.
Sen kände man verkligen att de känner för våra barn och gillar dem och det är så viktigt.
De har engagemang och glädje i sitt arbete och det är verklgien så viktigt.

Nu ska jag förbereda lite kvälls te till U kommer hem så vi orkar ta i tu med bordet sen.

I morgon ska jag passa syrrans tvilling tjejer, det ska bli så kul.
Fhilip och Isac ser så fram emot att de ska vara med oss hela dagen i morgon.
Kanske tar vi en sväng till Öppna Förskolan också hela gänget, 3 eller 5 barn, det går väl bra.

Ska försöka lägga in lite foton sen, det var ju ett tag sen jag gjorde det.
Så det kommer inom kort.............

Ha det så gott !


Glöm inte en rad i comments eller i min Gästbok!