Diggilo och mamma ångest....

Vid 5 tiden åkte vi till min syster och då hade mormor och morfar också redan kommit.
Så vi instruerade dem om mat, tider, osv.
Isac var så med på att åka till moster Carina och hade packat sin lilla ryggsäck med lammet och tutten mm
Men när vi väl skulle säga hej då, så blev han jätte ledsen och ville följa med oss.
Morfar tog Isac i famnen och Carina hade Timea.
Timea hon verkade hur nöjd som hellst med mosters trygga famn, hon förstod nog inte riktigt att vi skulle åka ifrån henne.
Usch så hemskt det är att åka ifrån sina små älsklingar.
Emelie o hennes pojkvän hade redan åkt i förväg till Stadion då de skulle vara med och sälja programblad.
Vi fick köa i ca 30 minuter innan insläpp till själva läktaren.
Väl inne så beslöt vi oss senare för att gå ner på plan och sitta där på stolarna, då det fanns platser kvar där + att min syster och hennes familj lyckats få platser där nere (vi bjöd dem på detta för att de verkligen är sååå värda det för allt de ställer upp för oss och våra barn)
Så vi fick minst lika bra platser som dem som satt inne på A+B plats.
Lasse Holm som Lordi inledde den fantastiska showen.
Amy Diamond var kvällens absoluta favorit, vilken otroligt duktig tjej.
Fhilip satt bara och sög in alla intryck och upplevelser, precis som han brukar göra, man vet inte förrän dagen efter vad han egentligen tycker eller tänker om det hela.
Han har så fullt upp att bara ta in så han visar inget alls i varken ansiktsutryck eller så vad han känner.
Kan säga redan nu att han gillad det skarpt eftersom jag nu när jag skriver redan vet .
Han snappade direkt upp första numret med Lasse Holm som Lordi, med Hardrock Halleluja. Lasse H visade publiken vad som krävs för att det ska bli riktig Hardrock, headbanga, fingrarna och armarna i luften.
Så ni kan själva gissa hur vår son springer runt hemma här nu.... just det.
Där emellan så ropar han rätt som det är "Program" "program" och vifar med en tidning eller en bok.
Visst, han hade spanat in syrran och hennes kille T, när de sålde program under kvällen för Diggilo.
Under kvällen så fick vi SMS från min syster:
1.Isac är glad igen
2.Nu sover era barn (klockan var då 19.30, lät för bra för att få vara sant)
men mycket riktigt, det tog 40 minuter så kom SMS nr
3. Läget har ändrats, vi ringer om det blir akut.......
Gissa vilken ångest jag hade då, jag visste ju då att min lilla Prinsessa var jätteledsen och längtade efter sin förrymda mamma.
Åh, så hemsk man känner sig då.
Sat som på nålar att min syster skulle ringa, för jag visste ju att OM hon ringer då är det verkligen panik.
Sen funderade jag på hur i friden vi skulle få fram vår bil? För parkeringsvakterna lotsade ju in alla så att så mycket bilar som möjligt skulle få plats och jag tänkte när vi parkerade att härifrån kommer vi aldrig ut förrän alla andra också ska hem.
Men jag försökte passa på att njuta av att bara få vara med Fhilip och på en fantastisk konsert/show, men i mitt inre satt oron.
De körde 1½ timme och sen blev det paus på 30 minuter och sen 1½ timme till, så valuta för pengarna, det fick vi verkligen.
Supernöjda med en fantastisk kväll och så vakert skönt väder, åkte vi hem.
Emelie och T släppte vi av hemma och så tog de med Fhilip och nattade honom och under tiden hämtade vi hem Timea och Isac.
Klockan var redan 24.00 så nu sov de båda barnen gott, vi bar ut dem i bilen och de fortsatte sova båda 2.
Det var bara att stoppa dem direkt i sängen när vi väl var hemma och de fortsatte sova.
Kändes helt otroligt, men sant.
Lite foton tagna av min syster, jag hade glömt min kamera, lite synd. Men tack syrran för bilderna.

Fhilip satte på hörselkåporna ca 1 timme före spelningen och vägrade sen ta av dem... är man snart 4 och vet allt, kan allt och vill bestämma allt själv, ja då är det bara så.

Rockar loss med sin hårdrocksälskande pappa som tycker Lordi är bra.

Kram min kusin Emma. Åh så skoj de 2 hade tillsammans

Fhilip lyckades somna innan första delen var slut.


Men vaknade till liv igen efter en liten stund

Lilla Amy Diamond