Kyrkis, akuten och Änglar finns

Dagen började så bra, barnen var på strålande humör alla tre.
Vi åt frukost och klädde oss.
Sen åkte vi till min syster Carina och hämtade upp henne och tvillingarna My och Isabell.
Förmiddagen tillbringade vi på kyrkis öppna förskola.
Barnen lekte, sjöng och hade så roligt.
Suveränt fika med alldeles nybakat bröd, ost, skinka och grönsaker, ja det kunde inte bli bättre.
Efter att jag skjutsat hem min syster och hennes tjejer åkte jag och barnen hem och åt lunch.
Isac sov middag och jag tänkte precis börja städa, då sa Emelie att nej mamma du måste köra mig till akuten N U !
Emelie har vart krasslig sedan i söndags, riktigt risig, hes, hög feber och jätte svag.
I går morse hade hon svimmat när hon var på toaletten, jag hade inte mäkt det, utan fick veta det när jag masat upp henne till frukosten att du mamma jag måste ha svimmat när ja gick på toaletten. Jag gick på toa vid 6 och sen vaknade jag upp på golvet utanför toaletten och när jag gick in på rummet så var kl.6,20
Gissa hur det kändes, att ens barn legat avsvimmad och själv ligger man och sover och har ingen aning om det, inte alls kul kan jag säga.
Ja så hon är verkligen sjuk, inget låtsas smågnäll denna gången.
Det var bara att kalla in syrran (tack för att du flyttat ut hit och vi nu bor grannar!!)
Klä på lilla Timea, som idag blir fyra månader förresten ( G r at t ti s !) overall och mössa och ner i bilstolen igen. Känns som jag nyss gjort detta .......
In på akuten, får ett rum på direkten när de ser skicket på ungen och hör att hon har problem med andningen. Sköterskan tar blodprover, kollar feber (39,6) osv
Doktorn kommer direkt, vi har verkligen an bra akutmottagning, kollar snabbt och frågar Emelie om när de började, hur hon känner sig osv osv.
Hon hostar så han hör hennes skrällande kruppliknande skällhosta, när han kollar halsen.
Säger sen att det går något i vår region som blir lite som kruppliknande och att man sväller igen i halsen, något virus.
Men tycker att Emelie är alldeles för dålig och så väldigt hes och tät så han vill prata med en öron-näsa-hals doktor.
Under tiden får hon cortison och adrenalin.
Jo, de tycker att hon måste åka vidare till stora sjukhuset för att en öron-näsa-hals doktor vill gå ner och kolla på halsen med sån fiberoptik.
Jag börjar bli van nu, det är något jämt.....
Så det var bara att klä på lilla snuttan in i bilstolen igen, ut med den lite större men så svaga och bleka dottern i bilen och åka 8 mil.
Väl framme åker jag mot parkeringshusets undervåning som jag nu är så van att åka till. Kör in och tittar till och lyser upp av glädje över att jag ser hela 3 lediga platser att välja på (ovanligt)
men när jag ska köra framåt känns det som något tar i och jag hr ett skrapande ljud och D Å, slår det mig att j-ar T A K B O X E N!!!
Backar bakåt och DÅ kommer den åkandes ner på vindrutan *skrattar*
Lyckas parkera snyggt brevid öppningen så jag inte blockerar ambulansinfarten eller parkeringsgaraget.
Ser nu skylten max 2.10 och inser att vi just skaffat en takbox och den har aldrig vart på taket på de tidigare resorna till akuten här.
En tysk man och hans son kommer fram och undrar om jag behöver hjälp, ja skrattar jag.
Men vi fixar det inte på egen hand och den tyske mannen säger att vi behöver 2 till.
En sjuksköterska som just slutat sitt skift blir vår räddare i nöden, hon hämtar 2 ambulanskillar av storleken större. Hon informerar dem även om läget med min sjuka dotter i bilen (som jag just berättat för henne om) De fixar snabbt till takboxen på taket igen, men sen tycker de att jag ska ta mina döttrar och gå raka vägen in på akutmottagningen så tar de och parkerar min bil på en närliggande vanlig parkering.
De kom sen över till akuten med mina bilnycklar och hade även betalat min parkering med en tia. Så nu är jag övertygad om att änglar faktiskt finns i mänsklig form.
Väl inne på öron-näsa-hals akuten så gick de ner med sån kamera genom näsan på Emelie, måste säga att hon var sååå duktig, de såg klart och tydligt att det var laryngit.
Så efter konsultation med bakjour, barnkliniken och så, blev det bestämt att Emelie måste bli kvar för observation minst över natten.
Jag kunde inte få vara kvar då Timea också var med.
Så efter att jag sett att Emelie fått en säng, telefon, lite att äta, så fick jag ta med mig bara en av mina döttrar hem, Timea.
Kramade om min lilla flicka i sängen och sa hej då och ja älskar dig med en stor gråt klump i halsen. Emelie var så rar och försökte få mig att känna mig lugn och att det var ok och att hon klarade sig ändå.
Väl vid bilen så grät jag...... det kändes så hemskt att åka ifrån sin lilla tjej när hon är sjuk och verkligen vill och behöver ha sin mamma hos sig.
Nu är jag hemma igen, jag har pratat med min lilla skrutta i telefon och känner mig rätt lugn.
Hon började få mer ont i halsen nu så medicinen är nog på väg att gå ur så hon skulle ringa på klockan och säga till, bra.
Känns bra att hon kan ringa mig när hon vill då hon fått en egen telefon.
Nu ska jag försöka sova lite om min minsting vill det också, hoppas på lite sömn och at vi kan hämta hem Emelie direkt i morgon förmiddag.
God natt mina vänner........ de få och sanna ........... har nog kanske mer vänner irl som inte läser här....... och några få som läser här..........